poffens

Ikväll är det min yogakväll. Jag behöver det så väl både till kropp och själ men jädrar vad svårt det är att komma iväg. Filippa samarbetar och somnar själv så Magnus kan natta L. Men L var ledsen när jag åkte och då känns det svårt att motivera sig till att åka hemifrån. Navelsträngen blir liksom starkare eller kortare än någonsin. Men men jag satte på ngn typ av autopilot och körde iväg och klarade av passet. Otroligt skönt i alla muskler, leder och rygg. Och väldigt skönt att göra det helt själv, på min egen matta med bara min röst i huvudet som hinner tänka klart och göra ordetnligt andetag in och ut, inte in in och lite ut och in igen, som det annars blir mest. Bra jobbat av mig, nu blir det te, apelsin och mörk choklad. Kram!

För 6 månader visste vi fortfarande inte, vi visste inte vem lilla Lovisa var, visst är det märkligt. Vi var mitt i de mest intensiva, närvarande och smärtfulla timmarna i mitt liv. Värkarna kom och gick, vi dansade, vaggade masserade och ungefär vid den här tiden andades jag flitigt lustgas. Tänk att vi klarade det tillsammans, så sjukt stolt att jag kunde hantera värkar utan att bli rädd. Vi var ett team, jag och den då okända Lovisa, Magnus och barnmorskan, ett super team. Ett team med livsviktig mission.
Och så kom du, älskade lilla Lovisa, så klart att det var du, du for upp och ner i födelsekanalen några gånger och sedan sa barnmorskan till mig att nu håller du ut nästa värk och då slurpade du ut och mötte livet med ett illvrål. Tänk att 6 månader gått. Nu håller Lovisa precis på att lära sig krypa, hon står på alla fyra och vaggar fram och tillbaka och blir skitförbannad när hon inte tar sig framåt. Hon sitter i barnstolen vid matbordet och äter lite pureér. Storasyster och lillasyster har blivit syskon på riktigt, det är så häftigt att se glädjen i deras ögon när de ser på varandra och stoltheten hos Filippa när hon tycker att lillasyster gör något bra. Jag börjar även vänja mig vid att vara tvåbarnsmor, saker och ting går lättare. Och får man bara sova några timmar i sträck går allt som en smäck! Ja det var en liten tillbakablick ikväll!

Idag har Filippa varit ledig från förskolan. Och vi har trots förkylningar och jobbig trötthet haft en så mysig dag där vi skrattat så många gånger tillsammans. Tänkte det var fint att få berätta! Vi hade på förmiddagen, när vi var på väg ner i trappen, en diskussion om var tomten bor, Filippa frågade mig om jag visste, jag sa typ i fjällen eller norra Finland, sen la jag till att det finns ju en del som inte tror att tomten finns alls, hon meddelade med ögonen spända i mig att tomten finns, punkt end of discussion.

Under middagen, som för övrigt borde få ett eget inlägg för den blev så god, men kortfattat var det egengjord tomatsoppa och pannkakor med rivet äppel i smeten, så diskuterades vem Mulle egentligen är. Han vill inte berätta vem han är, sa Filippa, nähä...hur menar du sa vi lite avvaktande, Filippa fortsatte, han vill inte säga om han är pojke eller flicka. De träffade Mulle i skogen i tisdags så jag antar att de pepprade med frågor då. Men vad tror du att han är då? undrade jag. Jag tror att han är både och, sa F solklart. Jaha, har han både snopp och snippa då undrade jag. Jajamensan, sa F han har snopp bak och snippa fram.

Ett annat skratt blev när F badade ikväll, med sina två barbiedockor. De tog sina dopp och de arbetade båda som partiledare. Efter så många skratt idag skulle jag nu ikväll dricka lite te och ta lite av min favvochoklad, mörk med ingefära citron, jag visste att jag lagt den på hyllan under bordet vid teven, hittade den inte. Till slut tittar jag bakom soffan där F ibland har sin surartänkarjagvillsittasjälvhörna, där låg staniolpapperet och den tomma kartongen kvar. Summasumarum idag min lilla sötarackarbusunge!

Gläds åt att jag idag i strumbyxor och kjol gick till jobbet tillsammans med Lovisa och deltog i min kollegas mittseminarium. Genuspedagoger, skolledarskap och förändringsarbete. Lilla L var vaken hela seminariet men det gick bra ändå. Också härligt att det är städat här hemma och att vi packar för en långhelg i en stuga i Norrfällsviken. Galet härligt med Lovisa som är så glad och gör bebisdadda, babbarljud hela tiden. Livet grand cru som brorsan skulle sagt!