poffens

I kölvattnet av helgens hemska magsjuka (vad är det vi straffas för?) jobbar jag hemma. Försöker förstå vad en abduktiv ansats är. Det ska in i avhandlingens metodkapitel. Inget annat duger än förstahandskälla och därför tragglar jag mig igenom Peirces texter. Parallellt som jag desperat googlar för att hitta genvägar till förståelse. Har dock även sällskap av en make i soffan och även av en katt.

Efter en dag sprängfylld med undervisning fick jag veta när min disputation ska äga rum. Opponenten har tackat ja till uppdraget. Betygsnämnden bestående av tre professorer i pedagogik har tackat ja. Alla kan den 19 april. Det är med skräckblandad ilande förtjusning jag nu ska försöka sova lite och ladda för morgondagens föreläsningar.

Ser lite på filmen Dirty Dancing, som visades ikväll och tänker att jag tycker om att se den bara för att jag så lätt kan erinra mig hur livet var då, när jag vid 13 års ålder såg den första gången. Hur jag så direkt tog till mig Babys naiva men även envetna tro på allas lika värde. Att detta sedan synliggjordes med hjälp av dans hade ju förstås även en viss poäng. Min uppväxt går att dela in i perioder av innan Dirty dancing och efter, som min pappa har sagt en gång.

F har haft magsjuka inatt. Vidrigt hemskt. Vi tvättar maskin på maskin med täcken, kuddar, morgonrockar. Torkar golv och vädrar i hopp om att vi andra ska slippa det. Jag som skulle på det årliga Januariminglet ikväll med fina tjejer. Bubbel å mingel...ja vad är väll en bal på slottet...

Efter en dag med besök på Filippas skola, avhandlingsjox, svara på rödaflaggmejl, planerat undervisning var det alldeles särskilt underbart att äta middag med M och flickorna på Hilmas. Vi myste alla fyra av den lugna atmosfären med tända ljus och fin musik. Särskilt speciellt fint när man guldkantar en torsdagskväll.

Så gör jag Konsten att skriva av Bodil Malmsten. Fick den av några vänner som present efter slutseminariet. Den är fantastisk. Jag liksom vilar i hur hon skriver. Det är njutbart och mycket givande på samma gång.

Fick lite energi av solen idag. Fast kallt så in i norden. Förutom promenad ute en fixardag. Skötbordet har nu skruvats isär och således finns nu mer golvyta uppe. Lite vemodigt var det att ta bort. Lovisa grät och ville vara bebis. Jag har jobbat med att läsa och granska studentarbeten. Tar sats inför veckan. Fortsätter med mantrat "en dag i taget, ett moment i taget" för att inte känna alltför mycket oro över det som måste klaras.

Sitter i fåtöljen med te, elden och Sniff. Lugnt. Men ska ju sova nu. Varje morgon lovar jag mig att lägga mig i tid. Varför är det så svårt. Försöker annars förstå att det är vardag igen. Tar in det lite i taget. En dag i taget och en sak i taget. Samma tjat. Har behov av att upprepa mig tror jag :)