poffens

Japp, ikväll drog en vän med mig på ett Zumbapass. Det var roligt och svettigt och det var underbart att träna igen. Har väll aldrig haft så långt uppehåll utan ngn träning. Det har varit en vecka med mycket olika jobbiga, tuffa saker och jag får jobba hårt med att komma ihåg hur jag nu lärt mig tänka för att inte stressa igång för mycket. Träningen hjälpte till att avsevärt öka välbefinnandet och jag känner mig nöjd med mig själv.
Övrigt är det en speciell dag idag för M har idag fått en liten pojke, helt nytt litet liv som jag längtar så att få träffa!

Idag har vi firat 1-åringen! Imorse väckte vi henne med sång, paket och tårta. Hon var svårväckt och vi fick sjunga två gånger innan hon motvilligt satte sig upp och trött blinkade mot oss. För ett år sedan var vi på upploppet  av "smärtmaratonet" i just i denna timme, ofrånkomligt att minnas när det är precis ett år sedan. En här och nu upplevelse utan dess like!
Ikväll har vi firat med våra föräldrar och min faster, jättefin kalasfest har vi haft. Nu skulle jag vilja skåla med M för att vi har klarat det här första året med två barn. Det har fasen inte varit lätt och det känns som att "i nöd och lust" löftet har varit vårt ankare stundtals.

Övrigt måste det bara berättas att L nu tar helt egna steg och att det är rörande hur stolt storasyster är över lillasyster när hon nu tar sina första egna steg!

Somnar med nästippen snusandes i Lovisas nackegrop, vi ligger tätt tätt nära och hon sover så lugnt och jag blir alldeles lugn av hennes sovljud. Det slår mig, nu när jag sitter på jobbet några dagar i veckan, hur halv jag stundtals känner mig utan henne. För ett år sedan var hon ju en del av mig, inuti och med mig. Även om man redan då anande hennes sprattel- och buskaraktär, hon var ju redan då en egen liten individ. Men det är så fysiskt hur man liksom passar sitt barn, hur hon passar mig. Hon lägger sitt huvud mot min axel och hennes kind passar så absolut in i gropen mellan min axel och mitt nyckelben. Det är fint. Så, nu åter till lite jobb.

för att skriva. Men ville berätta att jag varit på jobbet idag, eller i em. Jag hängde upp kappan, halsduk och vantar på krokarna i mitt rum. Det kändes lite symboliskt att jag med det liksom planerade att stanna en stund. Annars har jag mest swichat in och ut på jobbet lite flängigt. Fast det har ändå varit skönt i betydelsen att jag faktiskt bara drar förbi utan att känna något krav att stanna för länge. Men idag landade jag på mitt jobbrum, startade datorn, rensade papper och deltog i kollegas seminarium. Jag drack till och med kaffe i fikarummet. Och allt var väldigt trevligt. Seminariet var till och med spännande och jag kom på med själv med att sitta och tänka på min egen avhandling, vilket kändes jätteroligt och ovant.
Annars har vi ett tag hämtat andan efter pärsen förra veckan med F,s skolval och försöker nu landa i de beslut vi tagit. Just nu förkylda tjejer i familjen, och jag hör nu Lovisa så jag ska gå upp. Gonattkramar!