poffens

Nu finns jag med på Listan över alla hittills utgivna avhandlingar vid Peddan i Umeå. Jag är nummer 104 :)

Idag har min avhandling fått ett ISBN nummer. Det är lite coolt tycker jag. Jag har även fått deadlines för trycket av den. Det är en mindre cool känsla, lite mer pressad feeling. Borde skriva något om nedläggningen och flytten. Orkar inte riktigt det nu.

Det som kändes otillräckligt lades åt sidan. Vi gick ut. Åkte skridskor och pulka i solen hela eftermiddagen. Mamma och pappa kom. De lekte med barnen, jag jobbade, M lagade middag. Allt blev bra.

Lördag, solen skiner, ska vara ute, glada tillsammans, samla D-vitamin, kinkig och trött L, F vill åka skridskor, hinna jobba, dammet dansar i solen. Det är så det är, varken mer eller mindre. Inland bara så svårt att landa i det och acceptera.

Ny tvål, handkräm samt nytt badsalt från L:a Bruket. Och en ny Tidning.

Mycket piggare idag. I väntan på ortopeden. Allt verkar mycket bättre. Hon kan röra huvudet åt nästan alla håll. Vågar känna tacksamhet över att det gick bra. Jädrar vad vi blev skrämda.

Just när jag packade ryggan för att gå till jobbet imorse gör Lovisa en kullerbytta i soffan. Hon blir vansinnigt ledsen efteråt. Otröstlig. Tar sig åt nacke och öra. När gråten inte upphör blir jag panikslaget rädd och ringer 112. Pratar med lugn och saklig människa. De skickar en ambulans. Två lika lugna och totalt närvarande ambulansvårdare kommer. De pratar observerar funderar. Efter mellanlandning hos läkare på Södra sundet är vi på väg till akuten i Sundsvall. Lovisa är lugnare men blir ledsen så fort hon gör vissa rörelser. Vi får vänta i barnrummet där det finns några leksaker. Efter ngn timme kommer läkare. Lovisa får smärtstillande och sedan går vi till röntgen. Efter mer vänta ligger hon som den tappraste på röntgen. Det går bra, vi får vara hos henne, hålla händer och prata om Nicke Nyfiken som också blivit röntgad. Sedan väntar vi igen. Träffar läkare igen. Vi får åka hem. Efter en glass i bilen somnar L direkt.

Så en dag kan bli. Lyssnar just nu mycket tacksam på mina snusande prinsessor.

Överallt har vi plötsligt vackra buketter. Färggranna, vita frasiga, vårorangea... Det är så fint.

Idag bestämde jag mig för att fylla i Blanketten. Jag har haft den framför mig många långa sega helgdagar på jobbet. Som en morot. Nu är den inskickad. Det känns overkligt fantastiskt.