Skärtorsdag
Torsdagkväll och första kvällen på lång påskhelg. Jag och M myser i soffan med popcorn och Poirotavsnitt. Perfekt inledning på helgen. Och skönt avslut på arbetsvecka med undervisning i Bräcke och viktighetsmöten. Också en vecka där en fin gammal studiekamrat gått bort efter att kämpat mot cancer. Tänd ett ljus och krama de som ni har kära. Njut av att vara lediga tillsammans med varandra.
Jobba jobbet idag
Till veckan sjösätter vi den kurs som jag i huvudet planerat sedan hösten 2011 då den nya förskollärarutbildningen startade. Vår första kull har nu hunnit till termin 6 och till kursen Lek som redskap för utveckling och lärande. På 15 hp ska vi nu försöka ge studenterna kunskap om leken som väsen och fenomen genom att föreläsa om teorier och perspektiv som präglar lek och barndom, seminarium om makt och välreglerad frihet i relation till barns fria lek, workshops om rollspel, drama, tidsresor. Hela kursen avslutas med att studenterna arrangerar och bjuder in förskolebarn här i kommunen till lekeorkshops under en halv dag. Jag och mina kollegor är taggade till tänderna för denna kurs. Måtte studenterna känna hur mycket vi planerat och förberett för att det ska bli så bra som möjligt. Det är därför jag jobbar idag. Trots att vi alla hostar och snuvar och bara borde vila istället. 
Hm, är jag en som inte kan???
Funderar på det här med särskilt stöd, särskilda åtgärder; särskilda insatser för att elever ska lyckas att nå målen i skolan.
Äldsta dottern får just nu extra stöd i matteämnet. Hon får då sitta enskilt med läraren som hinner förklara lite extra. Jag och maken är förstås tacksamma att lärarna uppmärksammar hennes behov av extra träning just nu.
Denna extra träning har visst visat resultat och hon verkar förstå bättre och ta till sig olika sätt att tänka på. Men hon tycker inte längre om matteämnet. Det är just nu det värsta ämnet och hon uttrycker att hon ju inte är "bra i matte".
Det här är den tjejen som vid första utvecklingssamtalet i skolan tyckte att hennes enda utvecklingsområde var kaninhoppning. Att ämnen som läsa, skriva och räkna var något man skulle träna på och vara duktig i hade hon inte greppat då. Hon är också ett barn som alltid fått viskat i sitt öra om kvällen att hon är älskad och duger precis som hon är oavsett vad hon gör eller presterar.
När skolans ambitioner med att puscha elever mot kunskapsmålen verkar medföra att elever inte utvecklar en känsla av kompetens utan snarare det motsatta skapas ett dilemma som jag har svårt att förhålla mig till. Och det gör lite ont att förstå att dottern nu har förstått att i skolan där är det inte alls så som mamma och pappa har sagt. "Du duger precis som du är oavsett dina prestationer."
Rädslor
Den här tavlan sitter inne på toaletten på det ställe där jag yogar. Tycker så mycket om den. Eftersom jag sedan en tid tillbaka arbetat hårt med att hantera och ändra mina tankar vad gäller mina egna rädslor har den här texten känts som riktad mot mig varje vecka. Fotade den efter passet idag för det var sista gången på den här kursen. 
”Vår djupaste rädsla är inte
att vi inte räcker till.
Vår djupaste rädsla är
att vi är mer kraftfulla än vi förstår.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss,
vem ska jag vara?
Lysande, fantastisk, talangfull, underbar.
Vem ska jag inte vara?
Du är ett Guds barn.
Att du låtsas vara liten
tjänar inte världen.
Det finns igenting upplyst i
att gömma din storhet,
för att andra människor
inte ska känna sig osäkra.
Vi föds för att visa
den gudomliga skönhet som finns inom oss.
Det finns inte bara i några av oss,
utan i alla.
Och när vi låter vårt eget ljus stråla,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelsen att göra detsamma.
När vi befrias från vår egen rädsla
befriar vår närvaro automatiskt andra."
Nelson Mandela, ur installationstalet 1994
