poffens

Först fick gästerna ett glas bubbel, en Cava Brut Reserva, Campo Viejo, en god mycket prisvärd bubbel. Den fortsatte vi dricka till sparrissoppa. Soppan var gjord på hönsbuljong och sparris, purjolök. Sist smörstekte man knopparna och rörde försiktigt i svart stenbitsrom. Den blev len och god. 

Sedan åt vi tunna skivor av oxfilé, tryffelinlagd skivad selleri, en otroligt god vinegrättsås på vit tryffelolja, balsamvinäger och lite mer joxs. Ruccolablad och hyvlad parmesan. Ett litet knyte med tunn tunn pasta, Cappelini som blandades med anklevermousse och lite hackad persilja, salt och peppar. Citerar brorsans ord i receptet "För mig är den här rätten mat i perfektion. Det finns inget exakt recept som ger det perfekta utan man får själv arbeta sig in i rättens själ och förvalta och agera utifrån det. Hemligheten är hängivelse och kvaliteten på råvarorna och sedan proportionerna i upplägget på tallriken."

Ja vi la verkligen ner vår själ i skapandet av den här måltiden och att gästerna ville slicka tallrikarna när allt var slut kändes som ett bra tecken. 

Vi drack Periquita reservan till det här. Supergott. 

Sedan hade vi en tryffelcheesecake med kaffe, citron och pytteyttelite havssalt på. Det är en jättegod efterrättskaka som känns lyxig. Till den drack vi en vit Tokaji, St Stephans Crown. 

Sedan kaffe och avec. Hepp, slut på menyn. 

Den allra finaste 40-årsmiddagen till ända, som blev just så fin och god för att den inmundigades i en varm atmosfär tillsammans med fina människor.