poffens

Kikar upp från min hög av korrekturlästa avhandlingskapitel. Det här sista görandet med avhandlingen är nog (förutom att föda barn) det mest intensiva och krävande arbete jag någonsin gjort. Ibland får man små belöningar som igår när jag för första gången fick se omslaget på min avhandling. Fatta förstå att det kommer att bli en bok. Det är lite ogripbart ännu. När jag kikar upp från skärmen så kan jag också säga hej till min nya kompis på skärmen. När jag klämmer lite på henne så blinkar hon i rött. Mina kära arbetskompisar gav den till mig i veckan. Jag måste sett alldeles bedrövad ut den dagen. Man får lite perspektiv med en blinkande gul anka framför sig.