Sommaren
Underbart vid havet. Varm sol, lena vindar och sanden överallt. Någon dag har vi varit kvar till sist på stranden. Lite busigt och semesterskönt att strunta i middagsrutiner. Det är så många andra dagar på året som är inrutade i tider som ska passas för att dagarna ska fungera. Låtom oss slippa det så mycket det bara går nu.
Ljuvliga sommar när solvärme vind och hav smeker oss. Oändlig, ändlig sommar. Det där vemodet som kommer lite när man anar det ändliga i sommaren. Jag älskar de här raderna från, ur tror jag en bok av Jonas Gardell. Har haft dem på en lapp så länge att jag inte minns. Orden minner om hur det där oändliga kändes när man som barn just fått sommarlov.
"En gång var vår sommar en evighet lång. Vi strövade i soldagar utan slut en gång. Vi sjönk i gröna doftande djup utan grund och kände ingen ängslan för kvällningens stund.
Vart gick sen vår evighet? Hur glömde vi bort dess heliga hemlighet? Vår dag blev för kort...
-Å, suckar Daniel hänförd, precis så är det."
