stafettandet mm...

Ja i lördags så matstafettade vi. Drog till långt bort i skogen på förrätt, sådär soppa och sådär sällskap, vi nådde liksom inte varandra. Men kul ändå, det är ju det som är grejen med staffetandet; att träffa människor man kanske aldrig annars skulle sitta på middag med. Det är också så spännande att se hur folk har det hemma, det låter ju nästan läskigt nyfiket, men det är ju spännande. I det här förrättshuset satt vi vid matsalsmöbler som var av värsta barockdrivna stilen. Jag satt mittemot Magnus och bakom honom stod ett sådan groteskt skåp, som liksom höll på att överfalla oss vid bordet. Hemskt. Tur att det var förrätten där och inte någon längre måltid. Vi hade en underbart trevlig stund här hemma hos oss. Riktigt trevliga människor dök upp och vi hade kunnat umgås längre än en varmrätt. Vi hade gjort laxfilér som låg på spenatblad med grädde och vitt vin med parmesan över, till det åt vi en ljummen sallad med couscous, ruccola, körsbärstomater, edamamebönor. Efterrätten hos människor vi lite kände, mysigt mysigt och ett vackert hem dessutom, med havsutsikt.
Nu laddar vi om för 6-årskalas, på torsdag fyller hon älskade Sötisen. Vi har stora överaskningar på gång. Nu har vi försökt lösa logistik över morgondagens simskola, genrep och dansavslutningsföreställningar. Blir nog bra, andas och ta en bit i taget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0