poffens

Efter att jag tagit min vaccination i fredags så var jag lite darrig. Beslutet att ta den kändes så svårt och så stort. Så snabbt gick den att ta, det kändes inte ens. Men jag blev rädd när jag tagit den. Tänkte på alla hemska historier och löpsedlar som varit svåra att blunda inför. Tänkte på den lilla krabaten som växer i mig. Den som vi väntat och längtat så länge på och som jag är så vansinnigt rädd om och rädd för att skada. På parkeringen blev vi inropade på en kopp kaffe av goda vänner som bor alldeles granne med vårdcentralen. Det blev lite räddningen i darret, vi fikade och pratade och fick vara i deras hem en stund. Allt kändes bättre och vi fortsatte sedan med helghandling och andra mer normala vardagssaker. Vänner, samtal och samvaro är viktigt. Det känns speciellt värdefullt när det händer utan att man planerat in det. Det finns sån värme i att finnas tillsammans.