poffens

Det pratade jag om idag på ett didaktiskt nätverk för  femtio verksamma lärare i västernorrlandslän. Att rida stol handlar om att barn ska få möjligheter att använda sina lärandemiljöer på ett kreativt sätt, att vi vuxna så ofta, oftast i välmenligt syfte, entydliggör världen för barn. En stol ska man sitta på inte rida på och innebandyklubbor ska vi inte göra ngt annat än att spela bandy med. Det finns en så stor fara i att vi dämpar barns kreativitet och deras förmåga att tänka nytt och inte fastna i mönster redan som barn. Jag är så glad att min dotter så fort vi t ex pratar om saker som inte går att genomföra på studs, säger "kaanskee". Hon säger det inte på ett krävande sätt utan bara som att "men mamma det kan finnas en möjlighet att det vi nu pratat om ändras". Vilket det ju faktiskt kan!

Hej hopp!