poffens

tänkte jag idag när jag swischade in på en klädaffär efter jobbet för att köpa trosor till dottern. Hon vill numera kissa på pottan och inte ha blöja på sig. Hon vill helst inte ha trosor heller på sig men jag tänkte om hon får några nya fina så kanske det går bra. Men det kändes som om jag har en inte så liten dotter längre! Imorse vaknade hon och ropade mamma! Jag var nere så jag sprang upp, mamma Föret (Fröet, förskolan) mamma, mamma gå Föret, hon var så inställd direkt när hon slog upp ögonen att gå till förskolan och det är ju så härligt! Jag ska försöka vara lite mer som min dotter på morgonen, tjiho, jobbet, jag ska till jobbet! kommer det att låta imorgon.

Sedan när hon kommer in på sin avdelning så stannar hon liksom till lite i dörröppningen till lekrummet och väntar in att de ska se henne, men heej utbrast en av förskollärarna imorse, heeej ropar dottern tillbaka samtidigt som hon slår ut med armarna i en gest som bara kan betyda, nu är jag här, det känns så roligt och jag förstår att ni väntat på just mig! Eftersom hon även kan vara ödmjuk av sig så tycker jag att det är befriande så länge som hon bara kan behålla den där självklara attityden till sin egen identitet, rätt underbart! Jag tror jag ska ta efter det också på jobbet imorrn! Eller vi få se!