Lång fredag
Vi är alla lediga idag. Sänker alla krav på glittrande lycklig familjedag. Städat lite, tvättat lite. Gör små mål så att det inte blir för mycket. Det är lätt att vilja för mycket här hemma när det varit perioder av mycket jobb. Idag har vi varit ute här hemma i solen, ätit lunch på altanen, lekt med kaninen och lekt i lekstugan. Nu lite långfredagsfika. Gott kaffe och chokladruta. Njuter stundtals totalt när jag går förbi kartongerna med avhandlingar i hallen. Det känns som en fin dag.
En liten intervju
Nu sitter den där
Spikat och klart. Det var en fin ceremoni runt spikningen av avhandlingen. Lite högtidligt. I och med detta är avhandlingen därmed offentlig. Vem som helst kan läsa och tycka. Ingen kontroll längre fast det är min text. Det är fortfarande en ovan och läskig känsla.
Spiken
Det blir bara inlägg om avhandlingen just nu. Här ett till. Imorgon kl 11.30 väljer jag spik och hammare för att spika fast avhandlingen på väggen utanför universitetsbiblioteket i Umeå. Därmed blir avhandlingen offentlig både i tryckt och elektronisk form. Det är jädrar så läskigt att tänka på.
Nu är den färdig
Idag har avhandlingstext blivit tryckt avhandling. Definitivt inte längre en text som kan förändras. Jag jobbade nästan hela natten. Det höll nästan på att gå tokigt. Ett tag hade jag svårt att tänka förnuftigt. Såg bara alla dubbla mellanslag och felaktiga avstavningar. Någonstans vände det och vid halv åtta imorse räknade Filippa ner och vi skickade. Det är klart en av de värre ångestnätter jag upplevt. I em firade vi lite med blåbärstårta. Nu är faktiskt avhandlingen färdigskriven. Den ska bara manglas genom en disputation också.
Solkontot
Har satt in några timmar på solkontot idag. För att balansera den minskade insatta summan sovtimmar. Soltimmar väger upp sömnlöshetstimmar. Fiffigt. Promenad med fin vän och sedan kaffe på altanen.
Huserar annars övrig tid i källaren där jag emellan att skriva avhandling kör igång en tvättmaskin då och då för att känna mig extra effektiv.
Dagen tuffade vidare
Föregående inlägg följde med sig att jag fick några sms med hejapå hälsningar, fina ord och kramar. Tack snälla. Det hjälpte. Mamma ringde till och med och vi pratade en lång stund fast de är i fjällen. Jag kom upp på banan igen och jobbade vidare. Hämtade Lovisa tidigt från förskolan och vi gick en promenad med vagnen ut mot Sälsten. Vi badade i sol och vind en stund och det gjorde gott. Har sedan jobbat vidare ikväll och är nu klar. Ska träffa handledaren imorgonbitti för en sista check. Skönt att känna lite proffs stöd i steget mot den defintiva tryckdeadlinen.
pyspunkan
Det läskigaste just nu är rädslan att inte hålla ihop till på tisdag när avhandlingen slutligen trycks i de upplagor det är tänkt. Jag har avhandlnigen som bok, ett provtryck att bläddra i och leta fel i. På tisdag förvandlas texten definitivt till en boktext som det aldrig går mer att ändra i. Detta är en mycket mycket mer jobbig process än jag någonsin kunnat föreställa mig. Under så lång tid har jag jobbat med den här texten, varje ord, varje mellanrum är säkert skrivna minst tre gånger. Och nu ska jag bestämma mig för att det är klart och tillräckligt bra. Nyss gallskrev Lovisa när jag lämnade henne på förskolan och det behövs inte mer för att jag ska bryta ihop. Men jag jobbar hemma idag och då är det ju lättare att känna sig okej fast det liksom rasar. Nu är kaffet klart och jag ska samla ihop mig och ta sats igen för lite mer korrektur. Ska ringa förskolan också så att jag kan sluta höra hennes gråt i öronen.
så det är
Längtar efter mina barn idag. Finaste.
Färgfrukost
Laddar med färgrik frukost. Apelsin och jordgubbe i keson. Även kaffe och ägg, men det var inte lika vackert på bild.
Mycket ska hinnas idag innan avhandlingen går till första tryck imorgon. Abstrakt, figurförteckning, förord...och lite mer korrektur om jag hinner.
Stol
Fick en blå liten stol i present av fina fina vännen tillika kollegan idag. Blåa stolar har en särskild plats i avhandlingen. Den här lilla blå kommer från Hemslöjden. Nu står den på fönsterblecket. Jag blir inspirerad när jag ser den att kämpa på med den sista jobbiga korrekturen innan tryck. Samtidigt ger den också hopp om mer kontemplativa stunder att bara sitta och vara en stund, utan att prestera.
Vad som gör skillnad
Ibland kan några ranunkler på hallbyrån vara det som gör skillnad. Det är rörigt, roddigt och intensivt både inne och ute. Men att stanna ett ögonblick inför detta skira vackra kan göra skillnaden. Skillnaden mellan att nästan gå under av allt eller att känna sig hoppfylld i att klara det.
korrkorrkorrektur
Kikar upp från min hög av korrekturlästa avhandlingskapitel. Det här sista görandet med avhandlingen är nog (förutom att föda barn) det mest intensiva och krävande arbete jag någonsin gjort. Ibland får man små belöningar som igår när jag för första gången fick se omslaget på min avhandling. Fatta förstå att det kommer att bli en bok. Det är lite ogripbart ännu. När jag kikar upp från skärmen så kan jag också säga hej till min nya kompis på skärmen. När jag klämmer lite på henne så blinkar hon i rött. Mina kära arbetskompisar gav den till mig i veckan. Jag måste sett alldeles bedrövad ut den dagen. Man får lite perspektiv med en blinkande gul anka framför sig.
