poffens

Efter fem dagars fjällsemester har vardagens ekorrhjul saktat ner farten. December överväldigade mig med känslor av otillräcklighet och hjälpjaghinnerintemed. Likt ett kletigt limstift såg de till att kleta sig in i minsta vrå. Att njuta av advent, med ljusen, musiken och allt det fina, blev lite för ofta besudlat av kom ihåg listor, förkylning, maginfluensor och andan i halsen. Julafton kom ju till sist ändå och den blev precis så magisk och fin som jag vill att den ska vara. Med den allra sista energin höll jag och M på nästan hela natten för att få det klart. Att några dagar efter packa iväg oss hit var på väg att bli ett oöverstigligt berg. Men det gick. Vi åkte sent på eftermiddagen hemifrån och körde genom mörkret hit till de älskade fjällen i Hamra. Finaste mamma och pappa mötte i stugan med middag, omtanke och värme.