Loppisfynden
Mina fynd från Blå porten. En vattenkanna och en kanna. Den ena från Emsa design från 70-talet och den andra från Arabia. Så fint! 
Juicar
Vi har blivit med råsaftcentrifug. Så nu testar vi oss fram. Har läst och inspirerats lite här och var, mest kanske Rene Voltaire. Morgonjuice den här veckan har till mig varit av citron, grape, rödbeta och ingefära. Till övriga familjen har jag juicat apelsin, citron, morot och ett äpple, plus en bit ingefära. Alla juicer vi prövat har blivit goda, mer el mindre sura, söta, beska. Så vi fortsätter juica vidare.
Eftermiddag/kväll de luxe
Jag fick i present av några vänner tillika kollegor en överaskningseftermiddag/kväll. I onsdags vid 15-tiden bar det iväg. Först åkte vi bil en sväng innanför Älandsbro, på jakt efter en loppis som visade sig vara stängd. Efter en stund var vi tillbaka i Älandsbro och parkerade utanför Blåporten antik och loppis. Vi inledde med fika i ett rum som kändes som en del av loppisen men ändå också som att vi satt hemma hos någon. Vi fick gokaffe i sötaste kaffekopparna och en typ muffins till. Finfika var det och jag tror att vi alla fem landade lite och skakade av oss lite av den hysteriska stress det är på jobbet de här veckorna innan sommarledigheten.
Sedan strosade vi sakta runt bland alla fina saker. Vi gjorde lite olika fynd. Ska visa den fina blomkannan samt en annan kanna som fick följa med mig.
Hopp in i bilen och så körde vi vidare. Nästa stopp blev handelsträdgården. Himmel så mycket fint där också. Vi hoppade av glädje åt alla fina små sköra plant och maffiga pelargoner och krassekrukor. Vi proppade in ännu mer i bagaget på Malins bil. Nästa gång tar vi släp.
Efter att vi knökat in även oss själva i bilen körde vi mot Rö och Sågverket. Där fick vi en så vansinnigt god måltid. Vi åt till förrätt en kronhjärtskocka som stod i ett citronsmör m någon vinegrätt, jag valde råbiff, fantastisk. Efterrätt var en len egengjord vaniljglass med fransk maräng som var silkeslen i munnen.
Innan vi körde hem så drog vi ut på den här underbara känslan av att liksom vara rymmen tillsammans. Lite på sidan av vardag och stress. Promenerade en stund efter vattnet och betraktade de rester och ruiner som faktiskt finns kvar efter Sågverket.
Tack fina för de här timmarna tillsammans fyllda med de upplevelser som är så mycket av det jag gillar. 
Min alldeles egna bok
Jag har fått en alldeles egen kokbok i födelsedagspresent av Erik, min bror och hans Kristin, min svägerska. Kokbok är egentligen för futtig benämning på den här boken. Sofias bok -mat, smak och minnen är titeln på den. Med de allra mest sofistikerade bilder på mat, på platser som finns i vår familj såsom fjället, Nora, Juniskär, på vår familj, på flickorna, på mamma och pappa, på Erik och mig som små, är den här boken fylld med så mycket värme och omsorg att jag blir liksom tårögd varje gång jag öppnar den. Det finns recept som Toast på Hamrafjället, Poffens sommarglass med marinerade bär, Boeuf Bourignon enligt brorsan, Mammas och pappas stomp, Makaronipudding, Kristins fläderpsrfait med basilikasocker, kaksmulor och kanderade blommor... Recepten är så fin skrivna och det känns som om allt är lätt som en plätt. "Var snabb med köttet, lyft upp det och sköt om det under tiden du steker det" eller "nu är grunden klar och du kan ta en paus och servera dig själv ett glas champagne..." (ur Oxfilécarpaccio). Ja ni förstår ju att det är en kokbok utöver det vanliga. Min alldeles egna.
Tid
Sitter med dottern, nu nio år gammal, på hennes utvecklingssamtal. Någonstans mellan steinener poäng och Luspoäng tappar jag fokus. Betraktar den här kloka lilla stora nioåringen med hästsvans och adidasjacka. Hon som har läsavkodning och läsförståelsepoäng som en femteklassare, som har koll vad multiplikation och fotosyntes är. Som emellanåt hänger över bordet när hon tycker vi pratar om jobbiga, kanske pinsamma, saker. Jag slås så starkt av känslan; hur fort får tiden gå? Hon var ju nyss typ tvåttre år. Älskade fina unge. 
