poffens

När jag nattar Filippa så läser vi oftast två böcker, just nu populära är StormStina och Emma tvärtemot, tätt följda av Emil och Vem bestämmer?. Efter den läsningen börjar sångtiden, vi sjunger princip tills hon somnat. När denna nattningsprocedur började så sjöng jag rätt traditionella godnattsånger, som  t ex "Nu i ro slumra in" Trollmors vaggsång, men efter ett tag så lärde hon sig dom och då sjunger hon med för mycket vilket innebär att det tar så lång tid att somna. Så då gav jag mig in på lite mer avancerade lugna sånger som t ex Nocturne, även den lärde hon sig efter några kvällar. Så nu sedan några månader sjunger vi psalmer, vi började med Tryggare kan ingen vara, efter en tremännings dop, som vi var på, nu kan hon den så pass bra att hon hittar på egna verser, vi är nu inne på första versen av Blott en dag, andra versen kan hon inte så den somnar hon oftast till, ikväll dock inte. Ikväll somnade hon efter psalmfasen till Fanfar av Staffan Hellstrand och den har så fantastisk fin text att jag måste skriva den till er:
Det här är en sång en blomma
Det här är en hälsning till dom fromma.
Dom som inte jagar guldet och äran
Dom som ser lyckan i det dom har nära
Dom som kan leva en dag i sänder
utan oljade tungor och blodiga händer
Dom som inte alltid letar efter spänningen i natten
Dom som kan leva på luft och vatten
Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar

Det här är en sång, om en blomma
till dom som inte är om tomma.
Dom som aldrig patrullerar gamla stan
eller snortar i sig drömmar runt Karlaplan.
Dom som inte alltid sneglar över dom som har mera.
Dom som sätter barn till världen och får dom att fungera.
Dom som inte vill vara en av ringarna på vattnet
Som kan leva under ytan och tycka det är vackert.
Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar.

Det här är en sång, en blomma.
Det här är en hälsning till dom fromma.
Dom som kan bygga och bygga och bygga
och resa sig med solen och känna sig trygga.
Som inte schackrar och dealar i en blåfrusen ström.
Där varje handslag är ett vapen och varje andetag en lögn.
Som inte vill vara en av ringarna på vattnet.
Som kan leva under ytan och tycka det är vackert.
Det här är en fanfar för dom som verkligen har nånting kvar.

Kram!

Dottern Filippa funderade nyss innan hon somnade om det är så att alla hundar har snopp, -mamma är alla hundar pojkhundar, har alla snopp? Nej, svarade jag, det finns både flickhundar och pojkhundar. Men var sitter hundens snopp då? undrade hon, samtidigt som hon undersöker sin tämligen könslösa gosedjurshund. Ja, den sitter ju mellan bakbenen säger jag. Men mamma, säger Filippa, sitter pappas snopp också mellan bakbenen? Jo, svårt att hålla sig för tokskratt även om man snart ska sova!

Hej!