nio år sedan prick nu
Filippa var en timme gammal. Allt var nytt. Hon var det finaste vi någonsin sett. 
Min 40-års middag
Veckan som 40-åring har gått fint och avslutades igår med en middagsbjudning för ett gäng fina gemensamma vänner. Jag och maken planerade med hjälp av brorsan menyn. Vi provlagade allt utom efterrätten kvällen innan. Det var mycket klokt att lägga ner tid på att tillreda allt en gång innan skarpt läge.
(Understa bilden är fotad av brorsan, Erik Dahlström)
Först fick gästerna ett glas bubbel, en Cava Brut Reserva, Campo Viejo, en god mycket prisvärd bubbel. Den fortsatte vi dricka till sparrissoppa. Soppan var gjord på hönsbuljong och sparris, purjolök. Sist smörstekte man knopparna och rörde försiktigt i svart stenbitsrom. Den blev len och god.
Sedan åt vi tunna skivor av oxfilé, tryffelinlagd skivad selleri, en otroligt god vinegrättsås på vit tryffelolja, balsamvinäger och lite mer joxs. Ruccolablad och hyvlad parmesan. Ett litet knyte med tunn tunn pasta, Cappelini som blandades med anklevermousse och lite hackad persilja, salt och peppar. Citerar brorsans ord i receptet "För mig är den här rätten mat i perfektion. Det finns inget exakt recept som ger det perfekta utan man får själv arbeta sig in i rättens själ och förvalta och agera utifrån det. Hemligheten är hängivelse och kvaliteten på råvarorna och sedan proportionerna i upplägget på tallriken."
Ja vi la verkligen ner vår själ i skapandet av den här måltiden och att gästerna ville slicka tallrikarna när allt var slut kändes som ett bra tecken.
Vi drack Periquita reservan till det här. Supergott.
Sedan hade vi en tryffelcheesecake med kaffe, citron och pytteyttelite havssalt på. Det är en jättegod efterrättskaka som känns lyxig. Till den drack vi en vit Tokaji, St Stephans Crown.
Sedan kaffe och avec. Hepp, slut på menyn.
Den allra finaste 40-årsmiddagen till ända, som blev just så fin och god för att den inmundigades i en varm atmosfär tillsammans med fina människor.
(Understa bilden är fotad av brorsan, Erik Dahlström)
39 år i några minuter till
Ville göra ett inlägg från när jag fortfarande är något på trettio. Att bli fyrtio år är lite stort. Det är liksom mer tyngd i fyrtio. Men jag gillar att fylla år. Och gillar att fylla fyrtio år. När jag fyllde trettio hade vi precis fått nycklarna till det här huset, var relativt nygifta och hade ännu inga barn. För tio år sedan. Mycket har förstås hänt sedan dess. Speciellt de sista åren har inneburit resor på flera plan som jag är glad och stolt över att ha gjort. Speciellt kanske under det senaste året, det trettionionde året har fler nya stigar trampats upp än tidigare. En del av dem fortfarande så nya att jag måste öva aktivt för att inte halka in på de där väl inkörda E4an stigarna.
Ser, precis som jag tror jag gjorde som ett år gammal, framåt med stor tillförsikt, en viss tvekan, mycket förundran och stort mod! 
