poffens

Det läskigaste just nu är rädslan att inte hålla ihop till på tisdag när avhandlingen slutligen trycks i de upplagor det är tänkt. Jag har avhandlnigen som bok, ett provtryck att bläddra i och leta fel i. På tisdag förvandlas texten definitivt till en boktext som det aldrig går mer att ändra i. Detta är en mycket mycket mer jobbig process än jag någonsin kunnat föreställa mig. Under så lång tid har jag jobbat med den här texten, varje ord, varje mellanrum är säkert skrivna minst tre gånger. Och nu ska jag bestämma mig för att det är klart och tillräckligt bra. Nyss gallskrev Lovisa när jag lämnade henne på förskolan och det behövs inte mer för att jag ska bryta ihop. Men jag jobbar hemma idag och då är det ju lättare att känna sig okej fast det liksom rasar. Nu är kaffet klart och jag ska samla ihop mig och ta sats igen för lite mer korrektur. Ska ringa förskolan också så att jag kan sluta höra hennes gråt i öronen.