poffens

Jag har ju inte lagt ner bloggen men det blir liksom inget skrivet. Kan gå och tänka på många saker jag skulle kunna skriva här men så kommer jag aldrig till själva datorn för att skriva. Livet har liksom varit lite upp och ned sedan lilla L föddes den 23 mars. Så mycket vi glömt sedan Filippa var bebis. Först den här märkliga tröttheten av att vara uppe till och från hela nätterna och ändå så fungerar autopiloten så att man kliver upp byter blöjor, fixar frukost, klär på sig, och dagen rullar igång. För huvudet känns ju liksom ofta någon annanstans. Det finns inga rutiner än, så fort jag hör mig själv säga, ja, nu har hon i tre kvällar sovit mellan 19-23 för att sedan äta och sedan somna om, så ändrar hon sig och vill pröva några andra sätt att planera sitt ätande och sovande på. Andra saker vi glömt från bebistiden är hur bebisar alltid vaknar när man själv ska sätta sig att äta middag. Spelar ingen roll hur jag planerar att amma en timme innan middag så är hon ändå hungrig prick när vi satt oss. Så vi äter lite i skift, precis som det ska vara med en liten bebis i familjen. Jag hade också glömt den där totala förälskelsen i sitt barn, som bara värmer i hela hjärtat, och hur man i oändlighet kan sitta och bara titta på det lilla ansiktet och försöka lära känna henne millimeter för millimeter! En liten rapport blev det iaf från gula huset, nu med fyra familjemedlemmar och en katt, som F säger!