poffens

Klockan sju i mörkret lyfte planet från Palmas flygplats. Vi ses snart igen Mallorca sa Lovisa. Flygningen gick bra. Igen. Lovisa var febrig och sov sedan resten av resan, fram till inflygning och landning. Läskig landning. Guppig och hemsk. Planet lutade och svängde, inte alls kul. Men det gick att genomföra ändå. 

Äntligen är vi här. Äntligen semester. Som vi har längtat, planerat och förberett. För mig har det även inneburit en massa oroande inför resan. Flygresan gick bra. Den gick att genomföra. Kanske bara den som varit riktigt flygrädd förstår vilken befrielse det är att släppa taget om den rädslan. Jag är stolt över att klarat det. 

Nu är vi en familj med pass. De små vinröda böckerna ligger på vår köksbänk. De ska snart användas. Vi ska resa till annat land. På semester. Det kommer nog vara varmt i luft och hav. Varmt på kvällen. Kanske kommer havet höras till vår lägenhet. Vi ska bada bada bada. Och bara vara med varandra. Jag känner hur härligt det låter när jag skriver orden. Det här verkar ju bli alldeles toppen! Jag gläds i förväg. 

En dag som inleddes med att packa ner nya balettskorna till yngsta dottern, blockflöjt och drillstav till den äldre, börjar gå mot middag och kväll. Väntar just nu utanför drillklassen. Har själv undervisat förskollärarstudenterna i gitarr hela em. Älsk på dagar med mångfald men nu känns det bra skönt att komma hem till middag och bollibompa. 

Har dansat igen ikväll. Andra gången. Tänk att det kan vara så kul att bli svettigt blöt och trött i varenda muskel. Axlar och nacke är så stela att det knakar och stramar när vi stretchar och swingar och fötterna blir krokiga av sendrag när vi gör fotövningar. Ändå är det skitkul med dansklass. Alldeles underbart kul är det. 

Hösten kommer att gå i resornas tema. Små resor och lite längre resor. Även våren tuffade ju på med resor fast då mer med fokus inåt. Började jobba igen efter semestern i måndags och rivstartade med en uppstartsplanering i Åre med jobbet. Så vackert med fjäll som så mäktigt, orörda och bergfasta ståtar upp sig. Idag har vi bilat till Stockholm för att träffa min alldeles nya brorsdotter för första gången. Det blev lördagsmys av särskilt slag ikväll. Förutom att jag helst hela tiden bara ville gå runt och hålla henne, snusa på henne så blev vi som vanligt serverade så vansinnigt god mat. Carpaccio av pilgrimsmussla, rom från flygfisk, suchi av lax och röding. Har även smakat svart kaviar som liksom smälte mot gommen. Imorgon tänker vi oss besök på Junibacken, deras Lassemajautställning längtar F till, sedan kör vi hem igen. 

Har just med lite darrig hand skrivit under ett etappavtal för första gången. Oj så spännande det känns. Det betyder att jag inom viss tid ska leverera ett provkapitel för eventuell läromedelsbok utifrån avhandlingsmanuset. Liten skål nu för detta! 

Mina fynd från Blå porten. En vattenkanna och en kanna. Den ena från Emsa design från 70-talet och den andra från Arabia. Så fint! 

Vi har blivit med råsaftcentrifug. Så nu testar vi oss fram. Har läst och inspirerats lite här och var, mest kanske Rene Voltaire. Morgonjuice den här veckan har till mig varit av citron, grape, rödbeta och ingefära. Till övriga familjen har jag juicat apelsin, citron, morot och ett äpple, plus en bit ingefära. Alla juicer vi prövat har blivit goda, mer el mindre sura, söta, beska. Så vi fortsätter juica vidare.

Jag fick i present av några vänner tillika kollegor en överaskningseftermiddag/kväll. I onsdags vid 15-tiden bar det iväg. Först åkte vi bil en sväng innanför Älandsbro, på jakt efter en loppis som visade sig vara stängd. Efter en stund var vi tillbaka i Älandsbro och parkerade utanför Blåporten antik och loppis. Vi inledde med fika i ett rum som kändes som en del av loppisen men ändå också som att vi satt hemma hos någon. Vi fick gokaffe i sötaste kaffekopparna och en typ muffins till. Finfika var det och jag tror att vi alla fem landade lite och skakade av oss lite av den hysteriska stress det är på jobbet de här veckorna innan sommarledigheten. 

Jag har fått en alldeles egen kokbok i födelsedagspresent av Erik, min bror och hans Kristin, min svägerska. Kokbok är egentligen för futtig benämning på den här boken. Sofias bok -mat, smak och minnen är titeln på den. Med de allra mest sofistikerade bilder på mat, på platser som finns i vår familj såsom fjället, Nora, Juniskär, på vår familj, på flickorna, på mamma och pappa, på Erik och mig som små, är den här boken fylld med så mycket värme och omsorg att jag blir liksom tårögd varje gång jag öppnar den. Det finns recept som Toast på Hamrafjället, Poffens sommarglass med marinerade bär, Boeuf Bourignon enligt brorsan, Mammas och pappas stomp, Makaronipudding, Kristins fläderpsrfait med basilikasocker, kaksmulor och kanderade blommor... Recepten är så fin skrivna och det känns som om allt är lätt som en plätt. "Var snabb med köttet, lyft upp det och sköt om det under tiden du steker det" eller "nu är grunden klar och du kan ta en paus och servera dig själv ett glas champagne..." (ur Oxfilécarpaccio). Ja ni förstår ju att det är en kokbok utöver det vanliga. Min alldeles egna.

Sitter med dottern, nu nio år gammal, på hennes utvecklingssamtal. Någonstans mellan steinener poäng och Luspoäng tappar jag fokus. Betraktar den här kloka lilla stora nioåringen med hästsvans och adidasjacka. Hon som har läsavkodning och läsförståelsepoäng som en femteklassare, som har koll vad multiplikation och fotosyntes är. Som emellanåt hänger över bordet när hon tycker vi pratar om jobbiga, kanske pinsamma, saker. Jag slås så starkt av känslan; hur fort får tiden gå? Hon var ju nyss typ tvåttre år. Älskade fina unge. 

Filippa var en timme gammal. Allt var nytt. Hon var det finaste vi någonsin sett.

Veckan som 40-åring har gått fint och avslutades igår med en middagsbjudning för ett gäng fina gemensamma vänner. Jag och maken planerade med hjälp av brorsan menyn. Vi provlagade allt utom efterrätten kvällen innan. Det var mycket klokt att lägga ner tid på att tillreda allt en gång innan skarpt läge.  


(Understa bilden är fotad av brorsan, Erik Dahlström)

Ville göra ett inlägg från när jag fortfarande är något på trettio. Att bli fyrtio år är lite stort. Det är liksom mer tyngd i fyrtio. Men jag gillar att fylla år. Och gillar att fylla fyrtio år. När jag fyllde trettio hade vi precis fått nycklarna till det här huset, var relativt nygifta och hade ännu inga barn. För tio år sedan. Mycket har förstås hänt sedan dess. Speciellt de sista åren har inneburit resor på flera plan som jag är glad och stolt över att ha gjort. Speciellt kanske under det senaste året, det trettionionde året har fler nya stigar trampats upp än tidigare. En del av dem fortfarande så nya att jag måste öva aktivt för att inte halka in på de där väl inkörda E4an stigarna. 

Till veckan sjösätter vi den kurs som jag i huvudet planerat sedan hösten 2011 då den nya förskollärarutbildningen startade. Vår första kull har nu hunnit till termin 6 och till kursen Lek som redskap för utveckling och lärande. På 15 hp ska vi nu försöka ge studenterna kunskap om leken som väsen och fenomen genom att föreläsa om teorier och perspektiv som präglar lek och barndom, seminarium om makt och välreglerad frihet i relation till barns fria lek, workshops om rollspel, drama, tidsresor. Hela kursen avslutas med att studenterna arrangerar och bjuder in förskolebarn här i kommunen till lekeorkshops under en halv dag. Jag och mina kollegor är taggade till tänderna för denna kurs. Måtte studenterna känna hur mycket vi planerat och förberett för att det ska bli så bra som möjligt. Det är därför jag jobbar idag. Trots att vi alla hostar och snuvar och bara borde vila istället. 

Funderar på det här med särskilt stöd, särskilda åtgärder; särskilda insatser för att elever ska lyckas att nå målen i skolan. 

Den här tavlan sitter inne på toaletten på det ställe där jag yogar. Tycker så mycket om den. Eftersom jag sedan en tid tillbaka arbetat hårt med att hantera och ändra mina tankar vad gäller mina egna rädslor har den här texten känts som riktad mot mig varje vecka. Fotade den efter passet idag för det var sista gången på den här kursen. 

Imorgon är det födelsedag. L fyller fyra år. Tycker så mycket om just kvällen innan födelsedag. Barnsligt förtjust i att slå in de finaste presenterna och ivrig och förväntansfull att se hur de tas emot vid öppnandet. Tårtan som ska finnas på morgonen är gjord. Har bakat sockerkaka i hjärtformen, som sig ska. Filippa och jag har garnerat och pyntat. Det ska vara fint i köket när vi morgonfikar, så ny duk är på plats och tom vårligare gardiner byttes till. Jag har några sådanadär måstegörasaker inför flickornas födelsedagar. Naturligtvis blir det Lovisas födelsedag imorgon oavsett alla de här sakerna. Det vet jag, men vill ändå att det ska vara det bästa när man fyller år.  Bara pytteyttelite  klagar jag på att jag är dyngförkyld med ganska ond hals. Det är lite orättvist.