En onsdag
Just när jag packade ryggan för att gå till jobbet imorse gör Lovisa en kullerbytta i soffan. Hon blir vansinnigt ledsen efteråt. Otröstlig. Tar sig åt nacke och öra. När gråten inte upphör blir jag panikslaget rädd och ringer 112. Pratar med lugn och saklig människa. De skickar en ambulans. Två lika lugna och totalt närvarande ambulansvårdare kommer. De pratar observerar funderar. Efter mellanlandning hos läkare på Södra sundet är vi på väg till akuten i Sundsvall. Lovisa är lugnare men blir ledsen så fort hon gör vissa rörelser. Vi får vänta i barnrummet där det finns några leksaker. Efter ngn timme kommer läkare. Lovisa får smärtstillande och sedan går vi till röntgen. Efter mer vänta ligger hon som den tappraste på röntgen. Det går bra, vi får vara hos henne, hålla händer och prata om Nicke Nyfiken som också blivit röntgad. Sedan väntar vi igen. Träffar läkare igen. Vi får åka hem. Efter en glass i bilen somnar L direkt.
Så en dag kan bli. Lyssnar just nu mycket tacksam på mina snusande prinsessor.
