maraton i vakenhet

Sömnlösheten spräcker alla gränser. När man tror att man inte bara kan vara vaken en natt till, då är man det ändå, för det finns ju liksom inget annat att välja på. Lovisa sover oroligt och vi är väll inte vakna hela nätter men det är så jobbigt att man liksom inte törs somna för man vet att hon snart vaknar. Vissa gånger vaknar hon och är hungrig och då är det ju lätt att åtgärda, men andra gånger vaknar hon och är bara pigg för att ytterligare en tredje gång vakna för att hon vänt sig på magen och inte vill ligga så längre. Jag vet att det är en övergående period men det är likväl jobbigt att vara mitt i den. Kram!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0