poffens

Livet tassar långsamt och avvaktande på dessa dagar. Som jag skrivit förut så är det en märklig känsla att bara vänta, att vänta på det största livet har att ge, ett nytt liv. För varje dag som går så är vi ju en dag närmare att bebisen vill komma ut, men vissa stunder känns det på något konstigt vis som tvärtom. Den kommer aldrig att komma ut. Bra stunder vet jag ju att den (bebisen) kommer när den är mogen för det. Att inte ha kontroll är ju det som mest kännetecknar att vara gravid, och det är väll kanske därför man så mycket hänger upp sig på det där datumet man får. Jag var i alla fall inte alls inställd på att få vänta efter det där datumet. Men, nu är det så. Övar vidare på muminmammans ord  "Jag vet att vad som helst kan hända när som helst, det är det som gör mig så lugn!" Ska tassa ner och ta lite lunch eller nåt nu! Hörs!